Riksteatern Crea utmanar bilden av döva som enbart mottagare av tillgänglighetsåtgärder och lyfter fram teckenspråket som en rik kulturell konstform.
Döva är inte enbart personer som behöver anpassningar för att kunna delta i kulturlivet.. Det handlar om en språklig och kulturell gemenskap med ett eget språk – svenskt teckenspråk – och egna sätt att uttrycka berättelser, känslor och konstnärliga idéer.. I mitt arbete som konstnärlig ledare för Riksteatern Crea vill jag ge döva konstnärer mandat, tid och resurser att utvecklas.. När rätt förutsättningar finns ser jag hur den konstnärliga kvaliteten växer.. Just nu repeteras Tanter
på rymmen hos oss, med de döva skådespelarna Mette Marqvardsen och Debbie Rennie Zackso.. En föreställning som kommer till Örebro i september.. När jag följer repetitionerna ser jag ett sällsynt och glädjande kreativt samspel genom svenskt teckenspråk.. När jag nämner det säger de båda: ”Ja, det är ju precis detta vi kan leverera om vi får tid, rum och resurser att utforska”.. Det är konstnärlig utveckling på högsta nivå, på teckenspråkets egna villkor.. Det här
är inte något man kan få fram genom tillgänglighet.. Det här är svenskt teckenspråks egen konstnärliga kraft.. Det bekräftades också under Sign Language Arts, som Riksteatern Crea arrangerade i höstas.. Döva konstnärer och forskare från hela världen samlades då i Sverige för att dela erfarenheter och utveckla teckenspråkskonsten tillsammans.. Det visar också att detta är något döva har vetat länge.. Det var snarare hörande personer, som trodde sig veta vad teckenspråk är, som blev mest
förvånade.. Som om frågan vore: ”Oj, kan svenskt teckenspråk verkligen leverera fördjupat konstnärligt innehåll?” Svaret är självklart.
svenskt teckenspråk, Riksteatern Crea, dövkultur, scenkonst, konstnärlig utveckling