Sverige startade – Efter en VM-premiär som slutade 5–1 kan Sverige drömma – men intrycken från Tunisienmatchen rymmer både två till synes enkla misstag från motståndet och små luckor som påminner om gamla problem. Lucas Bergvall pekas ut som en spelare som bör starta, och skadan
När Sverige slog igång VM med 5–1 kändes det som en dörr som smällde igen bakom oron. Plötsligt stod man där — efter att ha tagit färre poäng än Malta i VM-kvalet — och premiären var avklarad med siffror som inte går att borsta bort: 5-1.
Frågan är inte om det finns något att fira. Frågan är hur länge det får leva.
I matchen mot Tunisien finns nämligen två sanningar som drar åt var sitt håll. Å ena sidan vann Sverige med 5–1 i VM-premiären. Å andra sidan var Tunisien ganska dåliga och tablade sig vid två av målen. Å ena sidan är en VM-premiär sällan ett beställningsjobb. Å andra sidan såg man en del av de gamla problemen under en timmes spel. med oroväckande luckor mellan mittfält och försvar.
I samma puls finns också sådant som både kan bli fördel och varningsklocka. Tunisiens mål beskrivs som vältajmat och svårt att försvara sig mot. Samtidigt fanns det stunder då Viktor Gyökeres hade ett tunnelseende när han borde ha passat — samtidigt som han också beskrivs som en urkraft och en möjlig mästerskapsstjärna.
Alexander Isak. som skulle kunna vara en matchvinnare i eget namn. blev slutkörd i andra halvlek och saknar enligt skribentens intryck fortsatt en del av flytet i spelet som man vet att han kan ha. Men han var ändå bland de bästa på planen, och formen kan fortsätta uppåt. Samspelet mellan anfallarna fungerade inte alltid som man ville, men siffrorna och delaktigheten kom: Isak gjorde 1+2, och Gyökeres gjorde 1+1. Båda var även delaktiga i ett mål till.
När matchen glider över i det som avgör nästa, börjar resonemangen handla om vem som stabiliserar — och vem som kan tappa rytmen.
Sverige fick svårt att ta tag i mittfältet i vissa lägen. Men där fanns också en motbild i Yasin Ayari, som beskrivs som kung och som bombade in två kanonskott. Skribenten tar även upp att det är logiskt att spela med Benjamin Nygren som länkspelare och fasta situationer-specialist.
Och mitt i allt det där trycket kommer en tydlig uppmaning inför fortsättningen: Lucas Bergvall är för bra för att inte starta. Tanken är att han ska in i elvan och att han kan bidra till bättre mittfältsstabilitet.
Samtidigt finns oro som inte kan sopas undan av en stor seger. Gabriel Gudmundsson skadade sig, och skadan nämns som ett tecken på att allt inte sitter.
I kontrast till den rädslan finns en idé om att Sverige kan växla upp offensivt om det behövs. Skribenten nämner en variant på Gareth Bale. Elliot Stroud. och tror att den kan ta nivån med en gång. Det sägs också att de offensiva hörnorna inte gav resultat. men samtidigt gillar skribenten taktiken att packa framför mål och vara allmänt jobbiga.
Ska Sverige känna sig nöjt eller oroligt inför fortsättningen? Skribenten tar intrycket av att Japan och Holland ser svårslagna ut, men håller samtidigt fast vid att Sverige, om de filar lite till på grunderna, kan bli livsfarliga mot bollförande lag.
Förklaringen till varför hoppet över huvud taget är där handlar inte bara om 5–1 i premiären. Den ligger också i hur vägen dit har sett ut.
Skribenten beskriver Jon Dahl Thomassen som någon han redan efter kvalmatchen mot Slovenien borta menade var fel väg. trots att Sverige i den matchen var ett övertidsmål från att vinna en småknepig match. Efter första halvlek i matchen mot Kosovo. där han beskriver att han hade fått nog. twittrade han i pausen om att Jon Dahl Thomassen måste få sparken. Analysen sägs ha varit klar då: om ett landslag ska lyckas måste strukturen sitta — med begränsad tid och ett ta-vad-du-har-spelarmaterial behöver det vara tydligt vad spelarna ska göra och när de ska göra det.
Samtidigt beskriver skribenten hur Thomassen ville experimentera, drömma och skapa en taktik som trotsade tyngdlagen. Trots att det såg katastrofalt ut ska han enligt texten ha vägrat att ändra sig. Kopplat till det lyfts också en kritik mot förbundsledningens passivitet. och att SvFF:s passivitet sägs ha kostat tre bottenlöst usla matcher.
När det helt enkelt inte gick längre kom Graham Potter in. Skribenten kallar det ett bättre val som inte kunde ha gjorts, och säger att ett playoff senare och en hel del flyt står Sverige nu här med en VM-premiärseger mot odds.
Det mest mänskliga i slutet av texten är inte taktiska detaljer utan stämningen i gruppen.
”Eftersom jag inte är på plats kan jag inte känna av vibbarna på egen hand”, skriver skribenten, men säger att rapporterna som han får från Mexiko också är att harmonin i laget verkar finnas. Alla vill bidra, och många kan, även bänkspelarna.
Något ska ha hänt under playoff-samlingen och den stämningen har dröjt sig kvar. Efter ett kval där spelarna framstod som uttråkade divor i intervjuerna efter ytterligare ett bottennapp. hörs i stället en känsla av glädje. gemenskap och beslutsamhet. Det beskrivs som ett tecken som bådar gott inför fortsättningen.
Och kanske är det precis där matchen mot Tunisien lämnar Sverige: med 5–1 i bagaget. men med frågan kvar i kroppen — hur mycket av det nya går att hålla fast vid när motståndet inte tappar två mål på samma sätt. när gamla luckor syns snabbare. och när Lucas Bergvall. Gabriel Gudmundsson och alla andra formar nästa kapitel.
Sverige VM-premiär 5-1 Tunisien Lucas Bergvall Viktor Gyökeres Alexander Isak Yasin Ayari Benjamin Nygren Gabriel Gudmundsson Elliot Stroud Jon Dahl Thomassen Graham Potter VM-kval playoff Mexiko