Det var nästan overkligt att sitta där och lyssna på de där filerna. Misryoum kunde förra året visa hur två internationella bedrägerinätverk i princip drev sina verksamheter som om det vore helt vanliga kontor. Det luktade nästan kaffe och billig kontorsinredning genom de inspelade samtalen, även om det var ren och skär kriminalitet som pågick i bakgrunden. Tre miljoner filer är en enorm mängd att gå igenom, men det gav resultat. De här callcentren, som bland annat fanns i Tblisi, hade allt från personalavdelningar till lönelistor. Det är nästan svårt att greppa hur organiserat det var.
Över 40 000 samtal riktades mot Sverige. Misryoum har kunnat visa hur offren inte bara lurades på sina besparingar genom falska kryptoinvesteringar, utan de blev dessutom hånade så fort pengarna var slut. Bedragarna använde manipulerade appar som fick det att se ut som att värdet på investeringarna steg konstant — en klassisk fälla, egentligen. När offret väl försökte ta ut sina pengar skapades nya avgifter, och så fortsatte det. En brutal spiral av manipulation.
Nu har arbetet blivit nominerat till European Press Prize. Det är ju lite som det där amerikanska Pulitzerpriset fast för oss i Europa, kan man väl säga. Att bli nominerad i ett sådant sammanhang är inte direkt vardagsmat.
Det är en rätt konstig tanke, att ett reportage om sådant elände nu ska tävla om priser. Men det är väl så journalistiken fungerar — man belyser mörkret för att skapa någon sorts ordning. Eller kanske bara för att få folk att förstå vidden av det hela. Tävlingen avgörs i juni, vi får se hur det går då.
Det finns så många fler lager i de här nätverken som vi nog bara skrapat på ytan av än så länge. Kanske borde man ha grävt mer i de där tekniska lösningarna, men tiden räcker ju aldrig till riktigt. Man får nöja sig med det man har, antar jag.