Det luktar kall, krispig luft och dieselångor från stridsvagnarna. Här uppe vid I19 i Boden är kylan inte bara en årstid, det är ett arbetsverktyg. Moa Prim, som aldrig åkt skidor förut, står nu inför utmaningen att försvara den arktiska regionen. Det låter nästan absurt när man tänker på det, att någon som inte bemästrar längdskidor ska in i den här miljön, men det är dit vi är på väg nu. Allt ska gå fort.
Hampus Quist, utbildningsansvarig, är tydlig med vad som krävs. Han har sett utländska allierade från varmare breddgrader komma hit och nästan frysa fast i sin egen utrustning. Om man inte är van vid kylan blir man passiv – och passivitet är det sista man vill ha när man försvarar ett territorium. Eller ja, det är väl egentligen det sista man vill ha när som helst, men här blir det destruktivt på ett ögonblick. Det är en jäkla omställning för många, det märks tydligt när man pratar med folk.
Nyligen avslutades övningen Cold Response. 25 000 personer, 14 länder, hela Nordkalotten som spelplan. Det är en enorm logistik. Kompanichef Rickard på stridsvagnskompaniet är inne på samma linje som Quist; det handlar om utrustningen och att faktiskt vara bekväm i miljön. – Jag ser jättegärna att fienden inte övar i den här miljön, säger han, då blir det ju betydligt lättare för oss. Det är logiskt, även om det känns som en ganska bister sanning.
Nu ska två brigader formeras för att hålla norr. I19 i Boden tar en del, och så har vi Skaraborgsbrigaden där Moa hör hemma. De ska stå redo redan vid årsskiftet. Det är en kort tidsram. Peter Anderson, brigadchef, sammanfattar läget ganska kärvt: om vi inte kan verka här, då lämnar vi öppet mål. Punkt. Det finns liksom inget utrymme för att misslyckas.
Själv tänker man på hur Moa ska hantera skidorna när det väl gäller. Det löser sig väl, antar jag? Man får väl lära sig under tiden. Det är väl så man gör nu för tiden, kastar sig in i det. Misryoum har följt arbetet med hur ingenjörer och vanliga bilförsäljare plötsligt hamnar mitt i den här militära vardagen, och det är en märklig kontrast mot det lugna liv de levde innan.
Det är en orolig tid vi lever i, det går inte att komma ifrån, och att se folk som aldrig sett en skidbacke på nära håll nu förbereda sig för Arktis – ja, det säger väl en del om hur läget ser ut egentligen. Vi får hoppas att de lär sig snabbt.