Det doftar svagt av kaffe och gammalt papper i de korridorer där lagar smids, men atmosfären har blivit mer spänd på sistone. Enligt färska siffror från Misryoum har den allvarliga kritiken från Lagrådet mot regeringens lagförslag fördubblats under de senaste två åren. Från att ha legat på en nivå kring fyra procent har vi nu nått åtta. Det är en tydlig ökning, nästan som om man börjat ignorera de varningssignaler som faktiskt är till för att skydda oss.
Jan Teorell, professor i statskunskap, drar öronen åt sig. Han menar att kvaliteten på lagstiftningen riskerar att sjunka när domstolarna snart tvingas hantera texter som kanske inte håller måttet. Det är en obehaglig tanke – eller hur? Att lagar som ska styra våra liv slarvas ihop under tidspress.
Det märkliga i kråksången är att riksdagsledamöterna i utskotten verkar ha slutat läsa Lagrådets invändningar. Eller så väljer de bara att titta bort, vilket känns ännu värre. När förslagen når kammaren för beslut så rinner de igenom systemet med en förvånansvärd hastighet. Man undrar nästan varför Lagrådet ens finns kvar om ingen bryr sig om vad de skriver.
– Jag förstår faktiskt inte varför de flesta partier i Sveriges riksdag vill ha ett Lagråd när de alltmer sällan noterar dess kritik, konstaterar Teorell i Misryoums genomgång. Han verkar lika frustrerad som någon som ropar i ett tomt rum.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) verkar dock inte ligga sömnlös över detta. Han har vid flera tillfällen viftat bort kritiken och menar att det är politiken – och väljarna – som ska styra. Tidöpartierna har ju lovat en rejäl omläggning av kriminalpolitiken, och det är precis vad han tycker sig leverera. Man kan fråga sig om ändamålet helgar medlen, eller om vi bara är på väg mot en tid där juridisk stringens får ge vika för snabba politiska poänger. Det känns som att vi drar åt tumskruvarna i systemet lite väl hårt nu.