Kvalet till handbolls-EM 2026 är äntligen över, och det blev en riktigt uppvisning i helgen. Jamina Roberts och Nathalie Hagman gjorde sina sista landskamper för den här gången, vilket kändes lite vemodigt när man satt där och hörde bollen studsa mot golvet i arenan – ett ljud som alltid är sig likt oavsett match. Sverige körde över Litauen med 39–18 och kan därmed summera en kvalresa där man vunnit samtliga sex matcher. Inte ett enda poängtapp, det är väl ganska imponerande?
Nu vet vi äntligen vilka vi får möta i EM. Lottningen landade i att de svenska damerna ställs mot Tyskland, Slovakien och Serbien. Det blir en blandad grupp, minst sagt. Tyskland är ju det stora namnet här, de kommer från ett VM där de gick hela vägen till final. Tomas Axnér, förbundskaptenen, menar att det blir en nyckelmatch direkt. Fast vi har ju vunnit mot dem förut, så det är väl ingen omöjlighet, eller kanske… ja, det är väl bara att köra på.
Sverige har förresten redan mött Serbien i kvalet – två gånger om. Och båda matcherna slutade med vinst. Det känns tryggt, även om Axnér påpekar att Serbien förmodligen var det tuffaste motståndet man kunde få från den fjärde seedningsgruppen. Men det är väl bra med tuffa matcher direkt, det sätter väl standarden för turneringen.
Sedan har vi logistiken. EM spelas mellan 3 och 20 december, utspritt över hela sex olika värdstäder. Det är Katowice, Brno, Bratislava, Oradea, Cluj-Napoca och Antalya. Ganska spridda skurar, faktiskt.
Sverige hamnar i Bratislava, vilket blir basen för gruppspelet. Skönt att slippa resa för mycket i början, antar jag.
Det är mycket som ska klaffa nu. Målet är att gå vidare till huvudrundan, och att ha så bra förutsättningar som möjligt med sig dit. Det är planen, i alla fall. Vi får väl se hur det går när vi väl står där i decembermörkret och matcherna drar igång på riktigt. Misryoum kommer såklart att följa utvecklingen hela vägen fram till första avkastet i Slovakien.