Socialtjänstministern reagerar efter att Uppdrag granskning visat metoder utan forskningsstöd i utredningar om våld och övergrepp. Socialstyrelsen kallas till möte.
Efter Uppdrag granskningens avslöjanden har socialtjänstministern kallat Socialstyrelsens generaldirektör till omgående möte.
Bakgrunden är att programmet förra veckan kunde visa hur socialsekreterare i olika delar av landet använder metoder som saknar tillräckligt forskningsstöd i utredningar där barn misstänks ha utsatts för våld eller övergrepp.. Det handlar om samtal som kan bli avgörande för om barnet får insatser, och i vissa fall om beslut som LVU.. Exempel som lyfts är ”nallekort”, där barnen ska välja kort kopplade till känslolägen, och ”tejping”, där uttolkningen sker utifrån en lek med träfigurer.
Från flera håll framförs samtidigt kritik mot att insynen och dokumentationen inte är tillräcklig.. Forskarna som kommer till tals i programmet pekar också på att det saknas nationella riktlinjer för hur utredande barnsamtal ska genomföras.. När spelplanen inte är tydlig riskerar metoderna att bli beroende av vem som utreder – och därmed också av vilken kommun barnet tillhör.
I kölvattnet av granskningen beskriver socialtjänstministern att utvecklingen är allvarlig ur ett rättssäkerhetsperspektiv.. Camilla Waltersson Grönvall säger att det inte är acceptabelt att barns rättssäkerhet avgörs av vilken kommun de bor i, och att den nya socialtjänstlagen ska skapa högre och mer likvärdig kvalitet i hela landet.
— Det är inte acceptabelt att barns rättssäkerhet avgörs av vilken kommun de bor i. Den nya socialtjänstlagen är tydlig, utredningar ska hålla hög och likvärdig kvalitet i hela landet och vara evidensbaserade, säger socialtjänstministern.
Att ringa in problemet till evidens och likvärdighet är också en signal om vad som nu förväntas följas upp.. I en systemkritik som den här hamnar fokus lätt på enskilda metoder – men konsekvensen blir egentligen mer grundläggande: vilka verktyg som får användas i myndighetsutövning, hur samtal dokumenteras och hur kvaliteten kontrolleras.. För barn och familjer är det sällan abstrakta frågor.. När en utredning pågår handlar det om att skapa förståelse för barnets situation, samtidigt som rättssäkerheten måste väga lika tungt oavsett ort.
Lektorn Anneli Larsson uttrycker att en ordning där det råder ”vilda västern” i praktiken är ohållbar.. Hennes poäng landar i att utredningar inte ska likna varandra på ytan, utan att de ska bygga på ett gemensamt kvalitetsramverk.. När nationella riktlinjer saknas blir det lätt att metoder blir personberoende, och då ökar risken för stora variationer i hur barn bemöts och i vilka slutsatser som sedan dras.
För många lärare, vårdnadshavare och andra som möter barn i vardagen är det här ett område där tillit spelar roll.. Upplevs utredningar som godtyckliga – eller som svåra att förstå i efterhand – kan det påverka hur snabbt uppgifter kommer fram och hur barnet upplever att vuxenvärlden lyssnar.. Om dokumentationen dessutom brister blir det också svårare att följa resonemanget i efterhand, vilket kan få konsekvenser längre fram i processen.
Samtidigt finns en mänsklig dimension som lätt försvinner i debatten om verktyg.. Ett barns sätt att kommunicera kan variera, och att använda material i samtal kan i bästa fall göra det lättare att uttrycka upplevelser.. Skillnaden ligger i gränsen mellan metod som är genomtänkt och förankrad – och metod som i praktiken blir ett försök utan tydlig evidens.. När ansvariga utbildningar och riktlinjer saknas kan även välmenande arbetssätt driva åt olika håll.
Nu går ärendet in i en ny fas när socialtjänstministern kallar upp Socialstyrelsens generaldirektör.. Mötet blir ett tillfälle att konkretisera vilka åtgärder som krävs för att rulla tillbaka skillnaderna mellan kommunerna och stärka kraven på evidens, dokumentation och transparens.. Förhoppningen – från dem som kritiserat – är att barnets rätt ska bli samma sak oavsett geografisk adress, och att utredningar i högre grad ska vila på metoder som går att motivera och följa upp.
Det är också en signal om att frågan inte bara handlar om enstaka samtalsupplägg, utan om hur hela kvalitetssystemet i socialtjänsten fungerar när det gäller barn som misstänks vara utsatta.. Med tydligare nationella ramar och en stramare uppföljning kan skillnaderna minskas.. Om det lyckas märks inte minst i mötet mellan barn och utredare – där trygghet, likvärdighet och rättssäkerhet behöver vara mer än ord.