Det var i helgen som larmet kom in, en händelse som skakat om lokalsamhället i Nyköping. En kvinna greps efter att ha gett sig på ett barn i förskoleåldern. Det doftar fortfarande lite kaffe och damm i det där väntrummet utanför tingsrättens sal – en märklig påminnelse om att vardagen fortsätter fastän sånt här hemskt händer. Det är svårt att greppa, faktiskt.
Kvinnan, som saknar koppling till barnet, sitter nu häktad på sannolika skäl. Från början handlade det om misshandel, eller kanske var det dråp? Nej, det ändrades snabbt. Enligt uppgifter till Misryoum har åklagaren Adolf Moberg Oleszkiewicz valt att höja allvarlighetsgraden avsevärt. Det är just målsägandes låga ålder och det sätt som brottet utfördes på som gör att man nu landar i försök till mord.
Ett så skyddslöst barn, menar åklagaren, gör att rubriceringen om dråp inte räcker till. Det känns som en rimlig, om än obehaglig, logik i en sån här situation. Man undrar ju vad som rör sig i en människa som gör något sånt här – men det är väl frågor som utredningen får försöka svara på, eller kanske aldrig kan svara på fullt ut.
Barnet klarade sig lyckligtvis utan allvarliga skador, vilket i sig känns nästan som ett mirakel i sammanhanget.
Det är en märklig process, det där med hur brottsrubriceringar skiftar. Först misshandel, sedan försök till dråp, och nu alltså försök till mord. Det speglar väl bara hur polisen och rättsväsendet pusslar ihop bilden av vad som faktiskt hänt under helgen. Det dröjer säkert innan vi vet mer, men det viktigaste är trots allt att barnet är vid liv. Ibland känns det som att man bara vill stänga av nyheterna, stänga in sig, men man måste ju veta vad som händer i ens egen närhet.